Skolan är på tapeten:seriöst liksom vansinnigt

Skolan har varit på tapeten lite titt som tätt ända sedan valet 2006 då Socialdemokrater började vända sig mot det  borgarna tidigare kallat för "flum-skolan". Sahlin tog upp det som en viktig punkt i sitt linjetal som nyvald partiordförande. Skolfrågor tenderar ofta att bli infekterade. Alla har något att säga om skolan, från skolelever själva, via lärare, politiker, föräldrar, fackföreningar, till pensionärer som nostalgiskt blickar bakåt mot en svunnen guldålder.

När väl Socialdemokraterna tagit ställning "mot skolan", är det inget som kunnat hejda bilden av en odisciplinerad skola på väg i något slags upplösningstillstånd. "Ordning och reda" är en fras som numera skallar från höger till vänster. Rent faktiska omständigheter som sämre betyg i avgångsklasser tas som intäkt för av vi ska föra skolan tillbaka under Caligulas ruvande skugga.

Det man hela tiden tycks glömma är att skolans problem inte är ett pedagogiskt problem, utan en fråga om bristande resurser under framförallt nittiotalet i kombination ett ökat flyktingmottagande undr samma period. Det finns ytterligare problem på gymnasiesidan, det medges, i en lärarkår som ännu inte förstått eller tagit Lp-94 på allvar. Denna lärarkår har mist ett gyllene tillfälle att utveckla en starkt profession, som skulle kunnat ha börjat likna läkarkåren.

Men det är inget problem med Lp-94 i sig, eller om man vill vara vulgär "flumskolan", tvärtom den ger unika möjligheter till ett verkligt lärande som tar sig ett par steg längre än att rabbla Hallands åar utan till, för att ta  ett exempel ut den förhoppningsvis ironiska, eventuellt vansinniga artikeln av Schwarz i Svd.


Aktuellt på skolfronten är som alltid också frågan om friskolor och privatiseringar. Vi ser nu en gigantisk omdaning av det svensa samhället, från ett sektoriellt sammansvetsat och samordnat samhälle till ett fragmentiserat  disparat samhälle där det är marknadskrafterna som är det enda kittet. Det sker inom primärvården, det sker inom äldreomsorgen och det sker på skolområdet. Antalet friskolor ökar dramatiskt och nu senast har det rapporterats om en massiv utförsäljning av skolor. Om de mer lukrativa aspekterna av privata övertagande har jag skrivit här.

Jonas Morian har skrivit en del om privatiseringar och vinstintresse idag. Liksom Morian har jag inget  principiellt emot att lägga skolor på entreprenad, men det ska ske mot bakrund av en idé, en skolpolitik, där man frågar sig vad det finns för behov och hur vi bäst kan fylla detta behov. Som ett sådant komplement kan skola i privat regi vara mycket bra. Huruvida Morian delar mitt avståndstagande till friskolor är väl mera osäkert...

För mig är en friskola en skola som inte behöver inrymmas i en bärande idé, utan kan etableras av vems om helst utan något som helst motiv.
För mig är en friskola något som lätt kan hamna i nationella eller internationell konglomerat, snarare än att ha en lokal förankring. Miljöpartiet har här en förödande naiv inställning, som man kanske kan hoppas att explosionen i Stockholm kan stävja.
För mig är en friskola något som lätt kan bli en skola för vissa och inte en skola för alla.
För mig är en friskola ett fenomen som inte hanteras demokratiskt inom den kommun där den befinner sig utan något som minskar det kommunala självstyret.

Som allmän vänster tycker jag att offentliga verksamhet ska utgå från behov
Som miljöpartist är jag för descentralisering och kommunalt självstyre

Av bland annat dessa skälär jag motståndare till friskolor.

Andra bloggar intressant om: skolan, friskolor, privatisering, entreprenader, Lp-94

Relevant grön länk: schlaug.se


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0